Nu är hela familjen ute i boden och myser med kaninerna. A ställde sin klocka. Han har aldrig tidigare varit så snabbt upp ur sängen. Inte ens på julafton.

* * *

Det är så många stora känslor som ryms i barnen och det vänder fort. Först glädje och kärlek. Sedan oro för döden och saknaden. Sedan åter igen kärlek och glädje. Om och om igen.

Igår, efter att vi introducerat våra nya familjemedlemmar var barnen trötta och glada. Det fanns inte mycket kvar att ge. Kroppen hade öst ur sin känslobrunn.

* * *

Nu är frugan åter inne. Barnen är kvar i boden. Kommer vi någonsin lyckas få dem till skolan?